SU-kongress i Kristinestad
4-5.5.2007
Jag har med 24 timmar kvar som förbundets ordförande den stora äran att önska er hjärtligt och varm välkomna till Svensk Ungdoms kongress i Kristinestad.
Förbundsordförande Anna Bertills håller sitt öppningsanförande till kongressen. Foto: Staffan Sundström
Bästa SU:are,
Det är 64 år sedan Svensk Ungdom grundades av Olav Ahlbäck, Det är 62 år sedan SU i Vörå grundades, det är 10 år sedan som Marcus Rantala var SU-ordförande, 38 år sedan SU skrev det första miljöpolitiska programmet i Finland, snart ett år sedan SU fick Sfp att skriva in liberal i det nya partiprogrammet, 60 år sedan språkröret SF kom till, 10 år sedan SU förde fram arvsskatten i förbundets politiska program och blev utskrattad (kolla vilken fråga som är aktuell nu), ett år sedan SU fick Sfp att ta ett partidagsbeslut på intern adoption för homosexuella, fyra år sedan Sfp gjorde ett katastrofval, två månader sedan Sfp och SU gjorde ett desto bättre riksdagsval och utgick som segrare. Två år sedan jag tog över ordförandeklubban under kongressen i Åbo.
SU kom till under andra världskriget med den klart formulerade uppgiften att föra vidare de politiska traditionerna som Sfp företrädde. Här står vi idag och kan konstatera att vi uppfyller den biten av det historiska arvet men också att vi idag 64 år senare också har andra definitioner på våra målsättningar och syfte. Det förfärligaste ett förbund kan hamna utför är stagnation och brist på nya idéer. Och någon idétorka existerar inte i SU. Det vittnar vår verksamhetsberättelse, motioner och politiska program om.
Under detta verksamhetsår så har vi igen varit ute i hetluften en hel del. Speciellt under partidagen där SU var en av huvudaktörerna. En annan fråga som väckt en enorm uppmärksamhet så har varit allmän värnplikt och kvinnornas ställning. Den respons vi fick var minst sagt blandad. SU:s förslag om delad föräldraledighet enligt den isländska modellen mötte både applåder och ilskna meddelanden. Under riksdagsvalet så var det arbetsmarknadsfrågorna och fackförbundens ställning som var grunden till heta diskussioner mellan SU och den gröna vänstern. Även i de svenska frågorna hettade det till mellan SU och samlingspartiet.
SU:are
Under kongressen i Kristinestad 1973 – valdes Olav Jern till ordförande. Redaktörer för Svensk Framtid var Roger Broo och Mikael Ingberg. Mellanölets ställning var en återkommande fråga på SU:s kongresser 1973-76 – Bjarne Burman från Pedersöre motionerade varje år om att mellanölet endast borde få säljas i Alko och inte i vanliga livsmedelsaffärer. Men kongressen godkände aldrig en sådan strikt linje i frågan. 1973 på kongressen i Kristinestad beslöts att yrka på att Alko skulle bygga ut nätet av alkoholbutiker i glesbygden varefter mellanölsförsäljningen kunde överflyttas dit.
Men skam den som ger sig. Burman fortsatte att motionera och fick igenom motionen i Karis 1975... detta skedde på söndagsmorgon då många av deltagarna så att säga vilade sig efter gårdagens påfrestelser. Men Burman själv hann bara glädjas några timmar – innan motionen togs upp till ny behandling på eftermiddagen.
Burman själv uttalade sig i Hbl där han konstaterade att alkoholens makt över SU är så stark att man senaste kongress behövde två supkalas och inte längre klarar en kongress utan alkohol. Så på den tiden ventilerade också partimedlemmarna sina åsikter i det vi ibland tycks tro att är Sfp:s medlemstidning, dvs. Hbl.
Under 70-talet gick diskussionen het också om generationsväxlingen
inom SU. Många ansåg att det lurade en fara i att så många vägrade vika från sina poster inom SU – man hävdade att förbundet så småningom skulle heta ”hemsk medelålder”. Generationsväxlingen inom SU idag så löper rätt fritt. Under denna kongress så kommer en ordentlig generationsväxling att ske och jag om någon är glad över det.
Under året 1973 rasade också ideologiska motsättningar inom SU. En del SU-medlemmar lämnade förbundet pga. av en bristande högerpolitik. I en skrivelse hävdar de att de var besvikna på att SU frångått tanken om SU som en samlingsrörelse för icke-socialistisk ungdom och blivit företrädare för det radikala mittenförbundet. De var besvikna på att AU-ordförande uttryckt i en radiosändning sin förståelse för kommunisternas syn på högern som en fara. Medlemmarna återinträdde efter konflikten som löstes med att arbetsutskottet uttalat sig om att SU var främst en samlingsrörelse för den finlandssvenska ungdomen.
Som ni ser så kan man lägga allt i ett historiskt perspektiv och inse att SU gjort en hel del arbete och en hel del väsen av sig under de sista 64 åren. Fortsättning lär följa.
Bästa kongressdeltagare,
Förbundets strävan har varit att ligga ett par steg framför Sfp – och det har vi lyckats med. Det vittnar tidningen Österbottningen om som i en ledare skrev att SU blivit en egen politisk aktör med egna politiska muskler. Det kan vi som sitter här idag vara stolta över. Förbundets liberala linjedragningar blir allt tydligare och allt mera konkret. Och det vittnar trenden i vårt medlemsregister om: för första gången på årtionden har trenden svängt. Medlemmarna droppar in.
Förutom att reta upp moderpartiet så har vi även lyckats förarga Kristdemokraterna detta år genom vår presentation i ungdomstidningen Valtikka – kd såg sin chans och attackerade. Smickrande att Päivi Räsänen har tid och kraft att bli upprörd på Sfp:s ungdomsorganisation – jag trodde de hade fullt upp med sin egen politik och sina egna målsättningar. Men deras omsorg tackar vi för. SU är också en organisation med värderingar och kristna sådana. Vad kristdemokraterna än hävdar – men vi ser inte fördomar som en del av kristna värderingar. Där skiljer vi oss åt.
Bästa SU:are
Under en av alla valtillställningar under valkampanjen 2007 så kom jag att smyglyssna på en diskussion som fördes av ett antal äldre Sfp:are. En i det gänget utbrast förargat efter en valdebatt: ”vem tror SU att de är egentligen”? Jag borde ha svarat: ”en hel del”.
SU var, utan att skryta, den aktör som satte agendan i partiordförandevalet förra året. Valet av Wallin visar att vi som ungdomsförbund tillsammans kunde genomföra en förändring. Naturligtvis fick jag som gick ut först med tanken under partidagen i Ekenäs veta hut av många – men är man säker på sin sak och kan motivera den, precis som förbundsstyrelsen gjorde det året – så bär det hela vägen. För SU ska knappast vara en aktör som lär sig ”veta hut”.
SU drev Wallin till seger – stolta över och vet att han precis som sin föregångare Enestam kommer att ta SU på allvar och den politik vi för. För att kunna driva fram förändringar inom partiet, förändringar som bär vår framtid, så hjälper inte bara barrikaderna, höga röster och politiska slagsmål. Ett målmedvetet arbete från förbundets sida är svaret. Och det har vi bästa SU:are gjort.
SU:are,
Vi lever alla i olika verkligheter i Svenskfinland men det måste alltid finnas vissa gemensamma drag som det arbetas för. Håller vi bara om vårt eget lilla bo så rasar helheten. Att leva, överleva och uppleva på svenska är ingen självklarhet idag längre. Det skall finnas mera än service på det egna modersmålet. Det är historia, vardag och framtid för oss. Och kanske har vi som förbund varit för vaga i dessa frågor. Vårt förbund heter Svensk Ungdom – och vi har alla skäl till att leva upp till det namnet till 100%.
Det kan inte vara så att vi accepterar vad som helst. Som fallet med turistchefens liknelse... gällande älgar och finlandssvenskar.
Det var en turistchef som frågade sin publik vilken skillnad det är mellan älgar och finlandssvenskar – jo, älgar kan man fälla. Menat som ett skämt javisst – men sånt tycker jag också att man bör reagera över. Sånt ska betecknas som skämt – vilka förebilder är vi då åt kommande generationer? Toleransen minskar tydligt bland dagens unga... Men dessa unga har också fått sina attityder någonstans ifrån de också.
Bästa SU:are,
Riksdagsvalet är över men det politiska arbetet går på högvarv. Redan under valnatten började det funderas över nästa riksdagsval. Vi tog 11% av Sfp:s röster. Gott val av SU:s 19 kandidater. Arbetet var minutiöst planerat, dag och natt, minut för minut - tankarna kretsade endast kring valet. Vi gjorde det vi förväntades, hade fräscha grepp med ”ungt val” och ny offensivt grepp med i spelet. Nya politiska frågor satte agendan
Så SU har gjort historia många gånger om och om igen. Ungdomsorganisationens uppgift – sia om framtiden och få partiet att blekna inför våra nya grepp och utmaningar. En av de största utmaningarna är att få unga representerade på högsta nivå – i riksdagen. Det blev en stor besvikelse att inse att endast två under 30 år blev invalda i riksdagen. Ingen av dessa två kom från vårt parti.
Låt oss uppnå och arbeta för de orden vår första ordförande Olav Ahlbäck konstaterade: Svensk Ungdom är Svensk Framtid.
Med dessa ord öppnar jag årets kongress och önskar er givande debatter som återspeglar sig i historieböckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar